Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommo nu i dagen; och dervid drogo sig andra, som
förut haft den starkaste belysningen, tillbaka i skuggan,
men försvunno derföre i verkligheten icke. Liksom
en gång Turkiska musikens slamrande fanfaronader
lemnat rum för Juvenalernas ystra potpourrier och
sjelfsvåldiga lahitt-laha-sånger, och dessa åter sedan
för de mera sansade Gluntarne, utan att den
grundväsentliga karakteren upphörde att vara en och
densamma för dem alla, så undergingo ock de, som af
dessa mångskiftande sånger ej blott förts, utan äfven
hållits tillsammans, motsvarande förvandlingar, utan
att derunder det ursprungliga familjetycket någonsin
helt och hållet utplånades. Det torde till och med
kunna spåras ännu i dag hos de qvarlefvande, oaktadt
det nu är nära fyratio år sedan "Magistern" ansåg
såsom någonting anmärkningsvärdt, att
“Än sitter i oss den gamle studenten . . .“
och jag nästan befarar, att hos dem någon gång kan
skönjas ett förbiskymtande drag, som påminner om
de forne Juvenalerne — kanske till och med om
Turkarne.
Gluntarne äro barn af sin tid, såsom ju alla
barn i sjelfva verket äro det. Hurudan denna tiden
var, har ett svagt försök ofvan blifvit gjordt att i någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
