Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållet rika, men till omfånget fattiga, stoffet blifvit
be-handladt.
Såsom en ledning till och ett stöd för den
genomgående grundtanken i Trollrunorna må det slutligen
tillåtas mig anföra följande ord af Geijer ur hans
Inledning till Svenska Folkvisor:
“I den gamla nordiska naturpoesien är
förhållandet till naturen märkvärdigt Det synes att menniskan
ej här får hvila vid dess sköt med barnslig tillförsigt
och njutning, såsom vid en moders bröst. Der för ställer
hon sig mot den, såsom makt mot makt, ja, rättare
sagdt, som ande mot ande; ty hela naturen, som
träder emot henne i stum hårdhet, förandligar hon och
ger den afsigty liksom för att ega att strida med en
like; och de stora skogarne och strömmarne, hafvet
och bergets höjd och jordens metalliska djup har hon
befolkat med egna makter, emedan de i Norden mer
än på något annat ställe såsom sådana låta känna
sig. Deraf den trollkraft, som genomgår den nordiska
poesien, der den ännu lefver i Odens gamla runor,
deraf den egenheten, att den nordiska visan aldrig
uppehåller sig med naturbeskrifning, om ej för att
be-skrifva det välde, som menniskan med en slags poetisk
allmakt kan utöfva öfver den. Så finner man den ofta
framställa harposlagens underbara makt att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
