Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om blott jag kunde glömma,
Mitt hjerta finge ro,
Men nu af harm och hat det våldsamt sväller.
Hon fortsätter sin vandring och når slutligen skogen. Uttröttad
sätter hon sig ned i ljungen utmed en bergskrefva.
Hur svalt och tyst i skogen!
Här kan jag andas ut,
Här känner jag ej så, hur hjertat sjuder.
Det är sora lifvets saga
Nu hade nått sitt slut;
Och lugnt jag ser emot hvad framtid bjuder.
Ur skogen kommer en man, insvept i en vid, grå kappa och
med en slokig hatt på hufvudet. Då hon tilltalar honom, stannar
han på något afstånd, lutande sin kämpagestalt mot en furustam.
Men om... ah, se, hvem nalkas
Från mörka klyftan der
Och går med bråda steg fram öfver ljungen?
Hvad vill du mig, du stigman?
En sådan du väl är?
Du ler — nå, säg, hvem är du?
Hak.
Bergakungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
