Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De tänkte, kände, ville så som Han,
Så långt som hvars och ens förmåga räckte,
De voro genljud blott af Allmakts bud,
Ett återsken af ljus från ljusets Gud.
Då samlades en dag de spridda skaror
På gifven maning kring den Högstes tron,
Och himlaborgen fyldes utaf englar,
Som häpna stodo, då Han sade så:
"I gåfvor fått, mångfaldiga och stora;
En ny jag eder gifva vill i dag.
Med lof den tagen mot, men ock med bäfvan!
Hon till och från mig för. — Betånken det!
Det frihet är, min kärleks högsta gåfva,
Om rätt I bruken henne, annars ej.
I varit mina, varen nu er sjelfva!
Då först I kunnen älska mig igen
Så, som Jag vill: af inre, djupt behof.
Men märken! Hvad I hittills ej förmått,
Det skolen då I kunna: skilja eder
Ifrån mig och gå bort, ja, hata mig.
-Nu gån till edra värf! Väl den, som gömmer
I hjertat mina ord, ve den, som glömmer!
Ty Jag är Herren.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
