Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och lydde mot min vilja så de bud
Han gaf, ej mer som engel, men som Gud.
Prinsen sorgset.
Far fort!
Elfvan.
Så vardt en dag på Herrans maning
All himlahären åter samlad hop;
En dag? — ack nej! — en fasans natt, ty Honom,
Som satt på tronen, ingen af oss nu
Förmådde se för outhärdlig klarhet,
Som göt sig lik en gloria tätt omkring
Hans gudaskepelse, i den osynlig;
Och intet annat sågs i öde rymd.
Det var som hade allt det ljus, som strålar
Från Honom ut och värmer och ger lif,
Till sig Han dragit in och sänkt i mörker
Och dödens dvala allt hvad skapadt fans —
Ett teck’n att ljus och lif är endast Hans.
En stund — en evighet af andfådd ångest —
Förgick. I kolsvart natt en strållös sol,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
