Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der förr du lefde uti Herrans närhet;
Jag sjelf, jag hoppas ju att komma dit,
Jag, som så ofta varit stolt och hårdsint
Som vredgats, knotat och i yster lek
Glömt frälsaren ...
Elfvan.
Ja du, du har en sådan,
Den högste Gudens ende son, som var
En menniska som du och gick i döden
För alla sina syskon, så att dem
Förlåtes allt för Hans skull hvad de tayta.
Men jag — hvad rätt har jag till denna tröst,
Som ej är menniska, men blott en engel,
Af Herran bortstött...
Hon lutar högt snyftande sitt hufvud i prinsens knä.
PRINSEN med ingifvelse.
Ack, det är du ej.
En röst inom mig säger att Hans vrede
Ej evigt varar öfver fallna barn,
Att de en gång i hulda fadersarmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
