Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riddaren och borgfrun hafva lemnat barnen och, uppkomna
på öfversta afsatsen, satt sig på en stenbänk vid tornväggen.
Riddaren.
O, hvilken stillhet! Se, hur mildt och fridfullt
Dagen sig sänker öfver berg och dal!
Himlen är hög, den lugna viken speglar
Gulnade stränder, luften käns så sval.
Se, huru stolt i rymden örnen kretsar!
Snart han försvinner bortom skogens rand.
Svalorna jaga rundt kring tornens tinnar,
Glödande grant i aftonsolens brand.
Borgfrun.
Ja, det är skönt — och dock hur olikt våren!
Ständigt en suck sig tränger ur min barm:
Vemod den andas hvarje dag som denna,
Om än så klar, så solbeglänst och varm. —
Är det ej så: man anar, att den stundar
Afskedets stund från sol och vestanflägt,
Känner, att tyst förvandlingen sig närmar
Leende kallt i lånad sommardrägt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
