Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sid. 14. Och mig ej heller.
Bergakungens häftiga och våldsamma lynne,
hvil-ket han icke en gång bryr sig om att stäfja mot
föremålen för sin flyktiga kärlek, är bjert framhållet
i folkvisorna. När den Bergtagna för sin moder
berättar om sin vistelse i berget, kommer plötsligt
Bergakungen och förebrår henne, att hon talat illa
om honom och
“Så slog han henne på blekan liljekind,
Så blodet det stank på snörekjorteln fin";
och i Bergakungen heter det vid ett liknande
tillfälle:
"Bergkonungen slog henne med hopvriden rot,
Och packa dig till berget, och det skall gå fort".
I de danska visorna far han än vildare fram, i de
norska åter nöjer han sig med att föra henne hem
igen
"på gangaren grå;
Hon gret fleire tårir hell hesten ha hår".
Af de svenska folkvisorna synes emellertid, att
Bergakungen, då han icke är uppretad, bemöter sina
gemåler med en viss ridderlig uppmärksamhet, ja, välvilja.
När stolts Margareta erhållit tillåtelse att besöka
sin moder, befaller han sina småsvenner att spänna
för "de gångare grå" och så tager han henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
