Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norska Herr Byrting o g Elvekvinnan och Olaf
Liljukrans. Men i sägnerna förekommer mycket tal
om milda, menniskovänliga och goda elfvor,
påminnande om de vackra förebilder Eddan lemnat i
ljusalferna, och det är åt en sådan god elfva denna runan
blifvit egnad. De hafva en dragning till goda
men-niskor, vilja af dem varda älskade och få genom
deras genkärlek “hopp om förlossning". Afzelius
säger om dem, som också kallas Högfolket, emedan
de gerna hafva sitt tillhåll i ättehögar och kullar:
“allmogen synes fästa vid dem ett djupt melankoliskt
begrepp, såsom sörjande ett halfsläckt hopp om
förlossning. Blott få gamla personer veta numera att
berätta något annat om dem, än de ljufliga chörer,
som någon gång i sommarqvällarne skola höras ur
högarne, om man stilla lyssnar eller, såsom det heter
i visan, “lägger sitt öra till elfvehög“; då må ingen
vara nog hård att med minsta ord nedslå deras hopp
om förlossning, då den vackra musiken skall förbytas
i bitter gråt och klagan. Det synes vara anledning
att sluta af de jemförda traditioner, att denna
föreställning om Högfolket härleder sig från
kristendomens början och de förste kristnes medlidsamma
begrepp om dem, som i hedentima, utan kunskap om
Frälsaren, i hedenjord blifvit högsatta och hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
