Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ynglingar jungfrur och med de gamle gummor. Vår
elfva väljer en ålder ungefärligen motsvarande prinsens.
Utseendet är derföre tolfåringens, men talet en
fullvuxen menniskas. Elfvorna framställas alltid såsom
sköna varelser, af en fin, smärt och nästan späd
fägring; så äfven de onda och skadelystna bland dem,
h varigenom de såväl skiljas från hafsfrun i hennes
stolta skönhet och junoniska ståtlighet, som från
skogsråt i dess vällustiga yppighet och sinliga
fullmognad. “Deras växt säges vara hög som
men-niskors, men mera späd och fin, och elljungfrun af
osäglig fägring, smärt som en lilja, hvit som snö,
och rösten lockande och ljuflig". (Sagohäfder II.
146.) I norska folkvisan om Herr Byrting
beskrif-ves “elvekvinnan“ i öfverensstämmelse härmed:
"Hennars händer var kvite, hennars fingar vor små
Hon skreiddi dei lokkun båd til og ifrå".
Sid. 108. Hölle du mig rigtigt kär —
Folktron är den, att alla de underbara
trollväsenden, som "hoppas förlossning", få den, men ej
förr än "på domedag". Nu höra elfvorna till dem,
som hysa hopp; men likväl sörja de öfver det
tillstånd, i hvilket de i årtusenden lefvat och i årtusenden
kanske skola lefva, och den enda möjligheten att få
förvisningstiden förkortad är att det lycka3 dem vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
