Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid lyckobringande, välgörande och
menniskovän-liga. De motsvara alltså i norden österlandets peris
och sy dsagornas “goda feer“.
Sid. 168. I hafven huldror skådat.
“I vår nords äldsta skrifter omtalas Huldufolk.
Men ordet huld betydde icke då annat än höljd,
fördold, och med huldufolket mentes varelser, dem
men-niskorna icke kundé utforska, icke veta, hvar de hade
hem, eller hvar de blefvo af, hvadan de .kommo och
hvart de foro. De voro gamla qvinnor, de voro sköna
jungfrur, allt som de det ville, hade svanehamn, då
de funno så för godt, och besuto dessutom andra
öfvermenskliga förmögenheter. I hedentima och ännu
långt in i kristendomen trodde folket på dem såsom
skyddsandar, välgörande och kärleksrika. Deraf fick
ordet huld sedan bemärkelsen god och trogen“. —
“Begynnelsen till sagorna om huldror går tillbaka
längst in i heden tid“. (Sagohäfder II. 143.) Så
berättas om en norsk konungason, att han en dag
satt ensam ute på marken. Då hörde han ur luften
ropas: Helge! Når han nu såg upp, blef han varse
nio huldror, bland hvilka en isynnerhet syntes honom
skön och lysande. Hon hade svanhvita vingar och
qvad :
“Helge, sent skall du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
