Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yngsta frökens ögon hängde
ångest-fullt vid den gamlas vissnade läppar, från
hvilka orden föllo lågmälda men
fruktans-värdt tydliga:
„Han var häradshöfdingen . . .
prostens egen son. ... Då segnade prosten
likasom död till jorden ... det finns en,
som dömer oss alla lika.“–––––
I detsamma höras tunga, snabba steg
i rummet utanför. Dörren öppnas och
drängen, som återvändt från stationen,
träder in med mössan i handen.
Han hälsar från postfröken till
prostinnan och upprepar långsamt och
högtidligt telegramsvaret från Helsingfors,
såsom fröken lärt honom: „häradshöfdingen
har lofvat resa med nattåget och vara
hemma tidigt i morgon bitti.“
När yngsta fröken förfärad blickar
mot stället, där Backstugu-Lena stått, ser
hon, att den gamla är försvunnen.
Hon vet icke, om den gamla har sagt
det, eller om det är sina egna tankar, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
