Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstnärinnan vände sig mot fönstret,
som släppte in den sista matta, grå,
bort-döende dagern där utifrån. — „För, ser du,
ljuset är ändå det bästa af allt här i
världen“, tilläde hon långsamt.
Hon talade mera till sig själf än till
väninnan. Fru Sigrid var föga böjd att
följa med hennes spekulationer öfver konst,
dem hon sällan fann rätt klara. Ung,
vacker och nygift, intresserade henne det
handgripliga lifvet mycket mera.
„Emma, du är så egen af dig. När
du talar så där, går en djup känsla genom
allt hvad du säger, och i en del af dina
arbeten stiger samma känsla fram. Men
strax därefter rifver du som en riktig
stickelbärsbuske, och så målar du något
riktigt strykfult liksom på trots, som om
du skulle ångra det vackra, du gjort.“
„Hm . . .!“ målarinnan stod och gned
sin palett, tills den blef alldeles blank.
„Har du aldrig varit kär, Emma,
riktigt så kär att du trott, att himmel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
