Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dallrade af sympati. Orden liksom smögo
sig in i tystnaden och skymningen. De
kommo likt ett eko af bådas
känslostämning och målarinnan svarade, såsom om
hon svarat på sina egna tankar.
„Han är död. . . . Han hade ibland
talat om att han icke skulle lefva länge,
men han sade det alltid lugnt och
lidelsefritt, så jag aldrig trodde det betydde
något utan bara var melankoli, och jag
gjorde narr af honom och kallade honom
pjåkig och rädd och barnslig . . .
När jag kom hem från Paris, var han
dödssjuk. . . . Jag såg honom endast en
gång sedan, han hade bedt, att jag skulle
komma till honom. Då var han så blek
och aftärd, riktigt genomskinlig. Han
frågade om mina studier och om Paris, där
han själf bott som barn, men det tycktes,
som om allt detta jordiska redan varit
långt aflägsnadt från honom, som om det
fått vika för det stora okända, som
nalkades . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
