Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gud, hvilken skada, om ett sådant präktigt
djur skulle dö!“
Det var „hattmakerskan“, känd vida
omkring för sin makalösa färdighet att
lägga sina ord. Hon och mannen — som
dock var skomakare till yrket — kallades
efter stället, där de bodde. För många
herrans år tillbaka hade en gång en
hattmakare drunknat i viken utanför torpet,
som efter denna minnesvärda händelse fick
namnet „hattmakartorpet“ och sålunda för
allan tid skaffade stugans innevånare
äran och fördelen af en ärftlig titel.
Den gamla kvinnan var så
fullständigt inne i situationen, beträffande kons
sjukdom, och så genomträngd af
deltagande, att frun erfor en känsla af lättnad
och med en förhoppningsfull blick såg
bort mot korgen, som hon bar på armen,
och där förmodligen botemedlen funnos.
„Hattmakerskan“ hade tagit
alltsammans med sig, det var det „rejälaste“.
Namnen läste hon upp ur minnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
