Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däröfver!“ — kvittra svalorna. — „Och detta
mäktiga haf är stadens arfvedel, naturens
oförvanskliga gåfva till evärdeligt bruk
för människorna, om de blott förstå
använda den!“ — kvittra svalorna. Så blir
deras sång om vårens längtan, om färdens
tjusning, om hafvets härlighet en sång till
frihetens lof.
Och hos människorna, som lockats ut
af den blå randens tecken, försvinner
småaktigheten, och kylan i deras sinnen
snälter vid vårens stora budskap. Allt
son hos dem själfva är starkt och ungt
i slikt med hafvet och stormen, stämmer
in i lofsången.
„Gif icke“ — ljuder deras åkallan till
lifvets dolda makter — „dådlös hvila med
vekligt lugn! Gif möda, kamp och fara,
men gif ock en blå rand, som kan föra
den rastlösa tanken långt och göra
längtan vidtfamnande och stor!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
