Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måtte varit något enastående roligt,
memoarskrivare omtala ofta med förtjusning sina
barndomsminnen från resor, som de företagit med
dessa fortskaffningsmedel. För barn voro
naturligtvis sådana resor även lärorika. Rosina
Heikel har sagt, att hon ännu på sin ålderdom
tydligt kunde minnas landskapets växlande
karaktär och utseende ävensom de små
upplevelserna under den långa färden, som tog en hel
vecka i anspråk. I Uleåborg rastade resenärerna
antagligen för att besöka där boende släktingar
och vänner. Senare gjordes även en lång utfärd
i vagn till Ounasvaara för att se midnattssolen.
Fru Heikel och hennes barn stannade hela
sommaren i Rovaniemi, där den lilla Rosina som
lekkamrater hade åtta pojkar — fyra bröder och
fyra kusiner. Till de intryck, som outplånligt
inpräglade sig i den lilla flickans minne, hörde
Lapplands stora ödsliga vidder, där hjortronen
mognade i oerhörda massor, och Lapplands
myggsvärmar, som antagligen mycket kännbart
låtit henne veta att hon levde.
Hennes iakttagelseförmåga hade redan tidigt
varit mycket vaken, hon har omtalat, att hon
redan som litet barn noga gav akt på allt, som
försiggick omkring henne i hemmet. Isynnerhet om
något sjukdomsfall inträffade, följde hon med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
