Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den allmänna meningen icke blott underkände
boken, utan att man till och med gjorde
skymfliga och smädande utfall mot författarinnan
själv. Man hängde upp sig på vissa brister,
oformligheter och ojämnheter i boken, vilka lätt
föllo i ögonen, men man såg inte eller ville inte
se, vad boken innehöll av levande liv. Man
bekämpade dess tendens som farlig, ty man hade
på känn att den syftade till en samhällelig
omdaning utöver vad större delen av dess samtid
ännu kunde fatta och därför måste frukta. En
av kritikens svåraste anklagelser var, att
författarinnan i sin bok låtit Hertha yrka på att vägen
till vetenskaplig bildning skulle öppnas för
kvinnorna.
Striden om »Hertha» tänjde ut sig i oändlighet,
ännu mer än ett år efter den stora
tidningsfejden, då boken utkom, skönjdes dyningarna
därav. Också hos oss lästes, diskuterades och
kritiserades Fredrika Bremers bok. I Litteraturbladet för
allmän medborgerlig bildning n:o 11 1856 skrev J.
V. Snellman en lång avhandling om »Hertha»,
däri han visserligen underkänner boken, men dock
uttalar en förkastelsedom över det sätt, varpå
dess författarinna blivit behandlad av den
svenska pressen. Det märkvärdiga med boken och
ett bevis på dess livskraft är emellertid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
