Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utom under de timmar på förmiddagen, när
tjänstemännnen sitta på sina ämbetsrum. UfT!
Helsingfors är ett riktigt samhälle af tjänstemän,
tid är inte pengar här, minsann.»
»Herre Gud, käre John, och jag har heller
inte teet färdigt ännu,» inföll modern, i det hon
skyndade fram till skåpet, som stod i andra
ändan af rummet, samt begynte ställa fram
tekopparna på bordet. »Lydia lär sig aldrig att
passa på tiden.»
»Nå, kära mamma, det brådskar ju inte.»
Han klappade henne på axeln och det gamla
rynkiga ansiktet lystes därvid upp af ett belåtet
småleende.
John gick fram och åter i rummet. För
hvar gång han gick förbi tebordet, som modern
höll på att duka, tog han en pepparkaka eller
en kringla. Det var bara John, som kunde
tilllåta sig en sådan frihet, han hade en förträfflig
aptit och det fanns alltid färska pepparkakor nu
medan han var hemma.
»Om jag kunde begripa hvad människorna
göra här,» sade han, medan han lät det ena
bakverket efter det andra försvinna, »de fa då rakt
ingenting ur händerna; för den här enda fattiga
maskinen har jag fått springa från den ena till
den andra. Och gäller det att få något nytt
företag i gång, måste man först höra, hvilka
märkvärdiga framsteg vi här hemma gjort på
dessa senaste decennier, samt hvilket högst
märkvärdigt folk vi dock äro. Men när man ändt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
