Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugna henne, brydde hon sig alls icke om, men
sedan hon själf funderat ut, att du i alla fall
måste kommit fram med lifvet, eftersom du kunde
skrifva om din resa, kände hon sig helt belåten.
Hela tiden grälade hon öfver mr Duprc, som
narrade dig till alla dessa galenskaper, påstod
hon.»
Marta såg upp, mötte Johns blick och sade
brådskande, som om hon velat komma öfver på
ett mera neutralt område:
»Hurudan är egentligen Dupré?»
»Han är den gladaste människa på jorden.
Vi kommo tillsammans vid en järnvägsbyggnad
i Sydamerika. Egentligen äro vi till hälften
landsmän, hans mor var en sjökaptens dotter
från Finland. Själf kom han äfven en gång hit
upp, men han trifdes inte här, det var för tungt,
påstod han, och kände han sig sedan någon
gång tungsint, talte han alltid om ’les ténèbres
du Nord’, som måste förjagas med galna upptåg.
Han sjöng alltid muntra visor, i synnerhet om
något gick på tok. Fattig var han som en
kyrkråtta, ehuru det naturligtvis icke gjorde
honom minsta bekymmer. Så fick han för ett
par år sedan helt oväntadt ett stort arf, det var
en gammal snål farbror, som dog och lämnade
honom en stor fabrik i Paris. Det hade Duprc
då aldrig ens drömt om, ty gubben, som var i
händerna på prästerna, hade haft för afsikt att
testamentera allt till kyrkan, men döden kom
så plötsligt och oväntadt att intet testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
