Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma upp för att höra åt, huru det var med
systern, fastän de visste att hon var sjuk? De
hade varit bortbjudna på middag hos släkten
alla dagar sedan de kommit hem, och i går
måste de höra den engelske predikanten i
allianshuset; han hade talat så bra och det hade varit
en god öfning att åter höra litet engelska.
Den yngre af systrarna, fröken Louise, en
liten och späd, ytterst liflig person, sprang
häftigt upp från stolen. Hon hade ju så när glömt
att tala om den sista stora nyheten. Hade Olga
hört den? Nej, hon hade ju suttit instängd. Det
var något rysligt, som händt, hela staden talade
om intet annat, och i morgon skulle det komma
i tidningarna. Kamrer Gröön hade rymt och
det var balans i bankens kassa, stor balans.
»Min Gud, sådana tider vi lefvai!» Fröken
Louise satte sig helt utmattad ned, i det hon
medlidsamt tilläde: »Hans arma hustru!»
»Du är verkligen alltför godhjärtad, Louise,»
af bröt fröken Agathe strängt. »Hans hustru
har varit så högmodig, att detta endast kan
anses som ett rättvist himmelens straff för hennes
oerhörda öfvermod. Hvad hade hon egentligen
att yfvas öfver? Mannens goda inkomster,
kantänka. Obskyr köpmansfamilj!»
Fröken Agathe viftade med handen, som om
hon velat jaga bort någon besvärlig mygga,
hvil-ken varit nog näsvis att tvista med henne om
någon droppe af hennes högadliga blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
