Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stationerna erfor hon plötsligt ett nytt intresse
för människorna där. Dessa människor, som
rörde sig så långsamt, som voro så trumpna
och tröga, voro just de som ledo, det var deras
skörd frosten tagit. Martas känsla för dem var
alldeles ny. Det hon nu erfor, var icke det-
samma, som när hon med Arvid läste och
resonerade i arbetarefrågor; arbetarefrågan var
något aflägset, stort, likasom något slags epopé,
men det här var något trångt, tungt och
hvar-dagligt. Det var heller icke detsamma, som när
hon om somrarna sökte sänka sig ned till folket.
Då hade det varit hon, som stått öfverst och
skulle gripa in; framför denna förfärande
verklighet kände hon sig så liten, så obetydlig, så
vanmäktig, nästan brottslig.
Medan Marta sålunda satt på sin bekväma
plats med pannan tryckt emot fönstret, stod
lifligt för henne ett hälft förgätet, oförstådt
barndomsminne.
När hon var barn, infann sig hvarje
söndagsmorgon i hennes hem en gumma, som sålde
kvastar och enris. Det var en lång och kraftfullt
byggd gumma, hela dörröppningen fylldes af
hennes resliga gestalt. Marta, som stod i en
vrå invid barnkammardörren, såg med största
intresse, huru gumman fick framför sig en skål
med öfverblifven mat, och undrade, om maten
ej blef bra mycket smakligare, när den sålunda
blandades ihop, än när hvar rätt serverades för
sig, såsom vid gårdagens middag, ty gumman sög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
