Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut till landet. Där skulle hon ensam med John
följt de skogsstigar, doftande af nedfallna barr
och ljung, på hvilka hon fordom sprungit bort
från fasterns plikter, hon skulle med honom gått
ut mot det stora vida perspektiv af soliga fält
och hvita björkstammar vid skogsranden, hvilket
öppnade sig där vägen tog slut. Utan villkor,
utan förbehåll, ledd af sin unga känslas
omedelbarhet, skulle hon gått med honom att
genomforska framtidens underland.
Medan Marta, utan att tänka på hvad hon
gjorde, stafvade igenom inskriptionerna i berget,
i det hon likasom drifven af rastlös oro skrapade
bort mossan, som grott i de gamla bokstäfverna,
kom Lundman. Han hade varit på andra sidan
och upptäckt inskrifter på flere ställen. När
han kom fram till Marta, såg han sig med en
hjälplös min omkring efter John. Han var blyg
och ovan att umgås med damer, — men när
han varsnade John i sällskap med öfverstinnan,
föredrog han att slå sig ned bredvid Marta,
öfverstinnans blotta närvaro gjorde honom stum.
Likvisst var han mycket smickrad af att genom
John ha kommit in i det kotteri, som bildades
af öfverstens familj, dess släktingar och bekanta.
Det var en tongifvande krets, och Lundman var
en ung man, som ville komma sig upp i världen.
Han satte sig ned på klippan bredvid Marta
sägande, i det han med viktig min pekade på
inskriptionerna:
»Det är mycket intressant det här.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
