Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har han?» Marta såg nyfiket på
Lundman, som satt och kastade småstenar ut i hafvet.
»Ja, var säker på det,» skrattade denne.
»Förr i världen på julbalerna ville alla flickorna
dansa med honom, han förde så stadigt och så
hade han ett sådant bestämdt manligt sätt, som
imponerar på kvinnorna.» Lundman rätade upp
sin lilla gestalt och talade med så djup basröst,
som hans tunna stämma tillät. »John var också
ganska eldfängd,» fortfor han, glömmande sin
blyghet. »Ibland kunde han komma till mig på
kvällarna och sitta halfva natten, i det han gaf
mig sitt förtroende. Han har alltid haft en
artists blick och förkärlek för allt som är fint,
vackert och säreget, alldeles som hans far. Och
tänk, hvad en man, som sett så mycket af
världen, som John, nu skall hafva för en erfarenhet.»
Det sista kom nästan cyniskt längtansfullt från
denne oansenlige man, hvars gestalt blifvit krökt
och ansikte bleknat under ihärdigt arbete vid
kontorspulpeten.
Marta ryckte häftigt till. Inom henne sköt
svartsjukan upp gent emot Johns förgångna lif,
samma känsla, till hvilken grodden spirat, när
hon hört honom och styfmodern tala om deras
första sammanträffande. Kärleken har ett
okuf-ligt begär att äga allt. Hvad visste hon väl
egentligen om Johns utveckling och erfarenheter?
Han påkallade Martas sympati endast för de
planer och sträfvanden, hvilka för närvarande
upp-togo honom. Han lefde alltid endast i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
