Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid tanken på sitt förhållande till Marta
erfor han denna kväll endast obehag. Kanske
hade han undvikit att blifva ensam med henne
— men familjen och dess vänner hade ju
ständigt varit tillsammans. Kanske hade
tillfälligheten kommit honom till hjälp — men, om han
begagnat sig däraf, hade det varit så, att en
hederlig karl kunde försvara det. Och hvilken
skada hade egentligen skett? Han begynte skjuta
skulden öfver på Marta, hon hade gått och
sett orolig och förstämd ut, det hade han lagt
märke till, men hon var ju så öfverspänd. Den
hänförelse, hvilken var grundtonen i hennes
väsen, den innersta bevekelsegrunden till allt hvad
hon företog sig, och som han förut funnit så
rörande naiv, föreföll honom nu barnsligt löjlig
i bredd med öfverstinnans behärskade lugna
uppträdande. Ju mer han försökte framkalla bilden
af den Marta han älskat, desto blekare och
färglösare blef den för honom. Han hade endast
en känsla af att vara inklämd i odrägliga, trånga
förhållanden. Som en symbol af friheten, de
stora tankarna och vyerna såg han den högväxta
ståtliga kvinnan mot en fond af haf och himmel:
hon var det hemlighetsfullt lockande okända.
Dessa gycklande bilder förföljde honom och
hindrade honom att sofva, länge efter det han,
otålig att blifva dem kvitt, gått till sängs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
