Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att se badgästerna ståta ut sig den dagen, och
bara på trots hade hon tagit på sin mörka
yllekjol med det ljusröda bluslifvet — eller kanske
kom hon ihåg att John en dag tyckt att färgen
klädde henne.
Hon låg helt stilla, i det hon erfor ett
oändligt välbehag, också ett rent fysiskt, hon kände
det i hela sin unga smidiga kropp. Allt det hon
någonsin grubblat öfver, tycktes henne i detta
ögonblick klart och enkelt. Naturen var denna
oändligt goda moder, som gaf sina barn med
slösande hand rika håfvor. All Martas oro, all
hennes svartsjuka, alla hennes misstankar hade
försvunnit. Den förmiddag, då John hjälpt henne
och de andra flickorna att rita dekorationer, hade
han åter varit som förr, och mera behöfdes ej
för att Marta med ungdomens okufliga
förhoppningsfullhet glömde alla sina bekymmer.
Hon knäppte med fingrarna och erfor samma
känsla af obegränsad frihet, som då hon fordom
rymde undan fasterns plikter. Där uppe mot den
blå himmelen sköto några svalor pilsnabbt fram
och försvunno som svarta punkter så högt uppe,
att Martas blick icke mera förmådde följa dem.
Bländad af ljuset slöt hon ofrivilligt ögonen.
Och när hon så öppnade dem igen, såg hon
omkring sig alla dessa ljungblommor, fina, ljusröda,
trängda tillsamman i oändlig rikedom; öfver dem
drömde ljunghedens tystnad, men tystnaden var
full af aningar, och aningarna skimrade i tusen
glänsande nyanser likasom spindelväfven med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
