Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad tusan gick åt henne,» mumlade han
för sig själf; »den lugna, behärskade öfverstinnan,
bli så där utom sig för att en liten ingeniör fått
en skråma på benet.» Assessorn, som var mycket
rädd om sin egen hälsa, var mycket modig, när
det gällde andras. »Att hon kunde bli så där
upprörd ... tänk om hon ... de ha ju varit jämt
tillsammans ... Ja, sådant har man sett. . . Ue
kvinnorna äro sig alla lika, lika oberäkneliga...
tro dem den som vill.» Han höjde skeptiskt
på axlarna.
Läkaren kunde icke genast taga reda på,
om bénet var brutet, emedan det strax svullnat
starkt. John blef buren hem och låg hela natten
i en feberaktig dvala. Han fantiserade om en
hög, ståtlig kvinna, som han förgäfves sökte nå.
Hvar gång han sträckte sina armar efter henne,
hejdades han af ett ungt ansikte med ett par
stora, grå ögon, som undrande och förebrående
sågo på honom. Den högresta kvinnan kom
icke närmare, men vek ej heller undan, hon log
endast ett hemlighetsfullt smålöje, som
omot-ståndligt drog honom till henne just genom det
gåtfulla och outgrundliga däri.
När doktorn följande dag undersökte benet,
förklarade han, att det hvarken var brutet eller
krossadt, det hade endast fatt en stark kontusion.
Efter den ytterst smärtsamma undersökningen
föll John åter i samma dvallika tillstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
