Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ras, den fina båge, i hvilken håret infattade
ansiktet, de outgrundliga lugna ögonen och de
utomordentligt vackra händerna . .. John var så
svag för elegans och förfining ... Och hans
kraftfulla natur kom honom att med samma energi,
som han använde på sitt arbete, äfven gripa efter
njutning och lycka.
Genast på hösten, när John kommit hem,
hade Arvid märkt att han icke var sig lik. Det
var något, som på en gång helt och hållet
upptog hans tankar, och tillika tycktes oroa honom.
Modern hade nog haft rätt, när hon sagt att
han sällan var hemma nu för tiden. Men det
skulle icke fallit Arvid eller föräldrarna in att
direkt fråga John om orsaken. John kunde icke
tåla att någon lade sig i hvad han gjorde; han
hade tidigt fått taga sig fram på egen hand,
och det hade hos honom alstrat denna starka
oafhängighetskänsla, som människorna ofta kalla
själfkärlek. Medan han ansåg det som en
naturlig sak att uppoffra en betydande del af sina
inkomster för att understödja familjen, skulle det
aldrig fallit honom in att för andra göra någon
uppoffring af sina personliga nöjen, sina
njutningar eller sin egen trefnad. Hans lif i främmande
land bland främmande människor utan några af
de band, med hvilka naturen knyter människorna
vid hvarandra, hade ytterligare bidragit att hos
honom utveckla dessa karaktersdrag. När han
nu var hemma, ansåg han det som en
själffal-len sak att alla rättade sig efter honom och sörjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
