Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
okända något fientligt, som skulle leda till olycka.
Han hade märkt redan på våren att John älskade
Marta och hade trott sig se, att äfven John icke
var henne likgiltig, huru skygg Marta än
brukade vara att förråda sina känslor. Detta
förhållande borde ju skänkt Arvid glädje, men i
stället hade det hos honom väckt underliga,
oklara känslor och tankar, för hvilka han själf
blifvit förskräckt. Han hade uppbjudit hela sin
energi för att jaga bort dem, hade trott sig
lyckas, hade trott att de aldrig mera skulle
återkomma — och i denna stund voro de åter här,
starkare än någonsin . . . John kunde ju icke
älska två på en gång, och om Marta vore fri,
skulle han själf... nej, nej, han fick icke tänka
därpå. Hela hans bräckliga gestalt skälfde.
Dessa tankar lämnade Arvid ingen ro hela
dagen, och under nattens tysta timmar föreföll
detta ännu namnlösa fantom honom
fruktans-värdt. Medan han vred sig feberhet och
sömnlös i sin säng, kom John hem. Han kom ofta
sent hem nu för tiden. Det sakta knarrande
ljudet, när dörren öppnades, verkade så starkt
på Arvids öfverretade nerver att han velat
skrika till, medan John, som på tåspetsarna smög
sig genom rummet in till sig, rädd att störa
brodern, icke hade någon aning om de kval
denne utstod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
