Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han brukade i allmänhet sällan röra sig;
kryckorna stodo för det mesta obegagnade,
emedan rörelse förorsakade honom plågor. Nu tog
han dem försiktigt under armarna och gick
långsamt och under ett svagt stönande tvärs öfver
golfvet till broderns rum. Han knackade på och
blef insläppt, i det dörren åter häftigt stängdes
efter honom.
När modern om en stund kom in, blef hon
förskräckt öfver att icke finna Arvid på den
vanliga platsen. Hon ville se till, om han var hos
John, men hejdade sig, när hon hörde röster
därinne. När John sålunda stängde sin dörr, visste
hon att han ville vara i fred.
Hon tog fram skjortorna, som skulle lagas,
och satte sig tätt invid lampan för att se. Hon
hörde, huru rösterna därinne höjdes och sänktes
likasom vågslag, när vinden kommer stötvis.
Hvad var det väl, som försiggick här
omkring henne? Något var det, som hon icke
skulle få veta. Med häftig förtrytelse tänkte hon
på, att hon alltid skulle hållas utanför allt.
Också John hade dessa sista dagar alls icke varit
densamme som förr . .. men, herre gud, det var
ändå icke att undra på, om John varit ond, så
som han blifvit behandlad nu vid tjänstens
besättande. Vid tanken på John veknade hon allt
mera. Han hade ju alltid något vänligt,
godmodigt skämtsamt ord, som försonade henne med
det dagliga lifvets otaliga små missöden. Till
lynne och gestalt var sonen nu så lik Wall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
