Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De talade litet om resan och Johns planer
för den närmaste framtiden. Plötsligt kom
modern ihåg, att Johns skjortor ännu icke voro
strukna samt att hon nödvändigt måste se
igenom hans öfriga linne, men han lugnade henne
med att kläderna i alla fall skulle sändas efteråt;
själf ville han endast taga med det allra
nödvändigaste.
Ingen kom sig egentligen för att yttra något.
Modern torkade då och då en tår, i det hon
förde plagget, som hon lagade, upp till ögonen.
I sådana stunder före en lång skilsmässa tränger
sig minnet af det goda, som varit, fram; alla
misshälligheter, alla det dagliga lifvets små
knapp-nålsstyng förgätas. De kära gestalterna
framträda då redan i den försköning, som afståndet
ger, de te sig då redan sådana, som vi senare
skåda dem i vår längtan. —–––––-
När Arvid kom in till John, hade det bränt
denne som en skymf att brodern genomskådat
honom, men emedan alla vanligtvis iakttogo en
viss hänsynsfullhet gent emot Arvid, hade John
tyglat sin häftighet, och så hade bröderna
kommit att tala öppet med hvarandra. Endast den
hemlighet, som Arvid icke ens ville tillstå för
sig själf, hade han dolt. John kunde icke ana,
livad det varit, som denna afton gifvit Arvids
ord en sådan ovanlig vekhet, som gått såsom
en mäktig underström genom allt hvad han sade
och likasom förandligat det brutala i själfva lju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
