Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Här är ingenting att göra,» hörde hon den
senare yttra; »hjärtslag, förmodligen något, som
stod i samband med hans hjärtlidande; han har
ju icke varit frisk på hela hösten.»
Det var deras gamla husläkare. När han
såg Marta, sade han deltagande:
»Försök att taga det förnuftigt, kära barn .. .
alla måste vi ju dö.»
»Döl . . . Hvem var död!»
Marta grät icke, hon var som i en dröm
och kände en ofantlig tyngd i alla lemmar, så
att hon med möda förmådde röra dem.
Hon gick in i moderns rum. Ingen hindrade
henne, hela huset föreföll plötsligt försänkt i
tystnad efter den sista halftimmens oro.
Gardinerna i rummet voro till hälften uppdragna, och
i det gråkalla morgonljuset såg hon sin far,
liggande på soffan, ännu iklädd den sällskapsdräkt
han burit aftonen förut. Han såg ut, som om
han sofvit. Ena sidan af munnen var dragen
något på sned, men eljes hade ansiktet ett
uttryck af upphöjdt lugn, som det aldrig ägt
förut.
Marta kände dunkelt att hon stod inför något
outgrundligt. — Den första frostnatten hade
kommit midt i förhoppningarnas tid, lifvets stora
slagskugga, sorgen och döden, sänkte sig ned
mot henne.
Huru länge hon stått här inne vid soffan,
visste hon icke. Plötsligt spratt hon till, emedan
någon slog armen om hennes lif, det var Gösta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
