Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han så långt borta att hon icke kunde nå honom.
Förut hade hon icke särdeles mycket bekymrat
sig härom, men nu kände hon med förfäran att
han icke fanns till för henne, och några andra
bevis för hans existens frågade hon alls icke
efter. Hon kom öfver hufvud taget denna tid
under fund med att det hon förut intresserat
sig för och med sådan glödande ifver omfattat,
det hade varit andras tankar, andras åsikter;
hon kände sig nu så oändligt tom och så
hopplöst ensam.
Fastern respekterade Martas sorg, ty kärleken
till föräldrar är ju ett barns förnämsta plikt, men
hon förstod icke, huru man kunde sjunka i
fullständig likgiltighet eller vara fullkomligt
sysslolös. När den korta vinterdagen tog slut, satt
Marta timme efter timme i mörkret och stirrade
ut på den folktomma gatan, ända till dess att
fastern kom in med lampan; det föll aldrig
Marta in att själf tända den. Att man kunde
sörja så de första dagarna och veckorna, det
var ännu förklarligt, men månad efter månad —
det öfvergick fröken Mathildas klara praktiska
förstånd.
Aldrig förr hade Marta funnit en vinter så
lång, dagarna släpade sig fram oändligt
intresselösa och enahanda. Hon var nästan ständigt
allena, endast på kvällarna sutto hon och fastern
en stund tillsammans, innan de gingo till sängs.
Fröken Mathilda var eljes strängt sysselsatt hela
dagen, men efter teet tog hon sig vanligtvis en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
