Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon visste att denna åsikt kallades
gammalmodig, men i detta fall var hon stolt öfver att vara
det. Ofverste Björkegréns dotter skulle kanske
sitta på en bank, där alla slags människor gingo
ut och in dagen i ända. Det behöfde visst icke
ske, så länge fröken Mathilda hade ett hem att
bjuda brorsdottern. •
Den hederliga fröken hade emellertid blifvit
van att gömma alla sitt hjärtas känslor under ett
oföränderligt stelt, kallt sätt, och därför ljöd
hennes svar kort och kärft. Hon hoppades att Marta
icke skulle lämna henne, Marta hade ju alltid ett
hem här och allt hvad hon behöfde.
Oaktadt Marta inom sig måste medgifva att
anbudet var frikostigt, kände hon sig retad däraf.
Nu som i barndomen ville fastern för henne draga
upp de gränser, som icke finge öfverskridas.
Hennes gamla oppositionslust, tillsatt med en ny
känsla af själfansvarighet, vaknade, och hon
svarade häftigt något om inskänkta åsikter.
Fastern var djupt sårad och lade tyst
patien-sen till slut, ehuru hennes händer darrade på
ett ovanligt sätt. Marta, som denna tid fick
tårar i ögonen af ringaste anledning, steg upp
och gick gråtande in till sig. Sedan blef det icke
mera tal om saken, men från den stunden tycktes
Martas fullständiga likgiltighet bruten.
Så hade vintern gått ändlöst enformig; man
begynte känna vår i luften. Våren kom ovanligt
tidigt detta år, likasom för att visa att naturen
är en mäktig själfhärskarinna, hvilken likvisst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
