Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2,6 —
först efter flere timmar hade han vaknat upp ur
sin svimning, men låg fortfarande orörlig.
Läkaren kunde ännu ingenting säga med visshet,
men fruktade att några inre delar tagit skada
och hade föreskrifvit det största lugn.
Om Marta följt sin första ingifvelse, skulle
hon skyndat till sjukhuset, men hon hade lärt
sig att reflektera och skref följande morgon
endast ett telegramkort för att underrätta Arvid
att hon (att hans bref. Stoltheten förbjöd henne
att bedja honom om vidare underrättelser, men
hon gick ändå alla de följande dagarna i en
ständig spänning och gaf akt på hvarje ljud ute
på gården för att höra, om det var conciergens
välkända steg och knackning på dörren, när
han kom med bref. Hon var alldeles ensam
dessa dagar; Agnes hade åter rest med Anton
till Meudon, och Marta hade räknat pä att kunna
arbeta riktigt ostördt, men trots ensamheten och
stillheten gick arbetet alls icke.
Arvid hade stannat hos John på sjukhuset,
lian fick visserligen icke ligga kvar öfver
nätterna, men han hade flyttat till ett litet hotell
alldeles invid och gick till brodern tidigt på
morgonen för att icke aflägsna sig förr än så
sent på kvällen, han möjligtvis kunde. Sedan
de första dagarna förgått, hade John icke några
svåra plågor, ehuru han var oförmögen att röra
sig och strängt förbjuden hvarje, äfven den minsta
ansträngning. Läkaren ställde sitt hopp till hans
kraftiga, sunda fysik, och en förbättring tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
