Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår lilla stuga, ehuru ingen nändes röra vid
sina godter, utom Far, som bela kvällen nös
och snusade. “Ska dä va jul, så ska dä!” sa
ban skrattande.
Fram på kvällen gick jag in till Ingrid.
Jag hade köpt en docka till henne, visserligen
blot 3, 4 tum lång, men klftdd i full stass
med porslinsfötter, spetsar kring mameluckcrna
och rödt skärp kring den blå tyllklådningen.
Näppeligen har väl en människa varit
lyckligare än Ingrid blef, när hon fick den dockan.
Först vågade bon knappast röra vid den —
hon var synbarligen rådd att den skulle gå
sönder — sedan tog hon försiktigt på de fina
kläderna, besåg mästerverket från alla sidor,
vände upp och ned på det fina
porslinsunderbarnet oen utbrast med förtjusning:
“Hon har byxor liksom de små
presta-majDösellerna — det är nog den finaste docka
som fins, du!”
Så lade hon den lilla människobilden vid
barmen, gungade den upp och ner och såg
s&ll ut.
“Du!” sa hon, när jag var borta vid
dörren och skulle gå.
“Hvad är det?”
“Jag skulle gärna velat ge dig en julklapp!”
sade hon tyst.
“Åh, barn lilla! Du har ju ingenting! Bry
dig inte om sådant!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
