Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En julafton under snön«
Ett j alminne ft&n 1800-talet.
Vår lilla staga hängde alldeles som ett
svalbo under “åhällan”, ganska höga, brant
sluttande backar9 som ;lågo vid åns ena kant.
Den låga hyddan låg alltså ganska lugnt för
de flesta vindar; endast när det blåste skarp
vestlig vind, hade vi hela svepet på oss, och
då hände det rätt ofta, att halmtaket såg ut som
en nyluggad pojke eller rent af reste sin väg,
ryggträna haglade kring öron en på oss,
dörrar-ne flögo upp och slogo igen med smällar, skarpa
som pistolskott, och vinden tjöt ursinnigt
i skortenspipan och den spruckna bakugnen.
Föll det så samtidigt snö, fnök denna in genom
de många springorna i väggar och loft, ja,
mången gång vaknade vi och funno små
snö-drifvor på dynan — eller på själfva
kakelugnen, hvilken ena timman var röd, men den
andra ljum och den tredje iskall. Då frös allt
i huset: drickat’ blef is på åttingen och i
brödet tindrade tusentals kristaller, som gjorde
så ondt i tändera och krasade, när vi
tuggade.
Hvad vi “döjde” ett år, då vintern var
förfärligt kall och mycken snö föll! Några
dagar före jul var jag ute en solig, vacker
förmiddag och blef högst förvånad, då jag ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
