Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och började gråta. Men hon tände ändå
lyktan.
“Man kan väl inte låta en medmänniska
ligga och frysa ihjäl julafton, om man kan
frälsa henne! ’Dem, som elända äro, haf uti hus/*
står där. Och mina ben ä’ inga spoltepipor,
så de hålla nog. Nu tar du schalen på dig,
och så står du och svänger med lyktan Här
oppe vid ’mullsyrkagången’ — och så ger jag
mig ut på fäladen, tills jag finner stackaren
__ ___
“Det är inte godt att veta ho det är för
en,” muttrade mor.
‘‘Det är en som är i nöd,” sa1 far, och
tonen var så eftertrycklig, att mor genast teg.
“Och så går du,” sa’ han till mig, “och
plockar maten i hop ute på bakhusbordet, om
den skulle behöfvas. Men slå inte ner
nå*n-ting.”
“Det är kanske bara spöke ändå/’ sa’
mor.
“Dess mindre mat går där åt: då äta vi
själfve en gång till. Det skall bli en
högtid att’ få se ett spöke — det har aldrig burit
sig för mig förr — utom den gången jag för*
såg mig på dig, mor!”
Och därmed gingo de ut. Vi syskon,
sprittande glada öfver fars strålande lynne —
ty han var aldrig så glad som då han smått
skämtade med mor — voro naturligtvis ytterst
intresserade tör hvem och hvad som komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
