Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma främmande själfva julafton, och inte
gamla Kage-Johanna ihäller. Ja, det är som
jag säger så tidt: ’Herren ser till dem, som ropa
tUl Honom ur sitt hjärtas djup’. Hade inte du,
Sven, kommit ut och hört, hur jag ropade i
kväll, så hade Kage-Johanna trampat sina
sista fjät i dag. Nu har jag varit två dagar
på vägen: i går hann jag inte längre än till
Jerrestad, och så skulle jag ge mig ut i dag,
för hur skral och ’skrabbig’ man är och hur
fattigt man har det, så vill man gärna hem,
när det är heligt. Och jag skulle gå till
gäst-gifvarens i kväll och få fisk och gröt också —
ja, ja, där är väl någon fattig stackare, som
har godt af det —så äro två människor hjälpta.
Jo, jo! Herren förer sina trogna underliga?
“Nu ska mor gå och sätta kitteln på,” sa’
far, “Så ska Johanna ha sig en kopp — det
kan behöfvas. Snön är nog bra till det han
ska vara till, men inte värmer han ett par
gamla ben, inte, fast de kalla honom för
fattigmans täcke?
“Då komma kakorna till pass,” sa* Johanna.
“Det är väl därfär jag inte blef af med bägge
kakekorgarne — den ene står ute på fäladen
nå’nstans. Åh ja! Där är väl någon stackare,
som hitter den — och vill vår Herre ha den
till sina små sparfvar, så är det väl hans
mening det ska så vara. Nu ska hftr bli gille,
tultingar!! kopp och kakor!”
“Vi ska väl inte äta opp dina kakor,” sa’
far. “De kunna vara bra att ha i morgon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
