Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån, att hans föräldrar äro med på saken.
Och han är en bra karl, så jag kunde aldrig
önskat henne en bättre man; så ska vi
hoppas, att Herren vill välsigna dem bägge två.’’
“Det gör han nog,” sa* Johanna. “Ja så,
tösen hade inte länger kvar af sin
ungdomstid! Ja, min sann var det en julklapp som
duger!”
“Det var därför jag gick i kväll!” myste
Erik och såg s& förnöjd ut, när han tog
In-gars hand i sin. Och hon såg så kärleksvarm
ut, så det var rent en lust att betrakta henne.
“Detta har jag vetat länge,” sa* Anders
och såg trygg ut.
’ “Har du?” sa” far. “Nej, hör på den.
Små grytor–––-— tror jag.”
“Hvarför skulle han annars köpt en schal
till henne på Mickelsmarknad? Och hvarför
gaf han mig två konfekter? Där är aldrig
någon annan, som har gett mig något.”
Så blef där ju ett allmänt skratt.
“Undras om där skall komma många
ottesången i morgon?” sa’ Erik,
“Ah, med detta väglaget blir det väl inte
som vanligt,”’ mente mor. “Det kristliga
lif-vet aftager — allt mer och mer —”
“Här är inte något slags lif i folk nu för
tiden,” tyckte Johanna. “Tacka vill jsg förr
i världen: då var det roligt vid jultiden. Nu
sitta de bara och dänga kortlapparne i bordet
och ränna och dansa och flänga. Då voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
