Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Men det rår hon ju inte själl
någon synd är det då inte, hvarkeri
eller människor!’’
“Det är sant, och det få vi erkänna*
gården säljer aldrig jag åtminstone, och Ahx
kan vara bra för sig, kanske, men det är inte
fosterlandet, hvad det så är för resten, så dit
far jag aldrig. Men jag vill inte stå i vägen
för min ende sons lycka heller: är det så, att
du är riktigt glad vid henne, riktigt förvissad
att du aldrig kommer att se henne öfver axeln,
för det .hon inte är din jämlike — för det är
hon inte, men jag vill i denna stund också
föra hennes talan: hon är rent för god att få
höra försmädelse för det en gång, och en
kvinna, som har ambition om sig, glömmer
aldrig sådant.... Är det så, så ska jag visst
inte skilja er åt, och ni kan lika gärna vara
lyckliga hemma som i främmande land — ’så
kan jag ju också få vara med’, sa’ göingen.”
De båda unga stodo stumma, och deras
blickar hängde gingt vid gummans läppar.
Mekaniskt tog Anders Gunborgs hand.
“Men ett halft år ska ni vänta; ingenting
ska kunna sägas om er och ert förbund. Och
på det halfva året får du, Anders, aldrig
besöka henne i hennes hem — men hvar
söndag följer hon med mig hem ifrån kyrkan.
Och i morgon resa vi till Lund till
Hasselgren — om söndag skall ni ringförlofvas.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
