Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Och nftr hon så skulle ha tänder, gret
hon både natt och dag, men han kan tro, att
den, som hade mest ondt för de tänderna,
det var, Ola Månsson i Grönemölla. Och hade
jag två styfver för hvar gång som jag har
gått och mött det lilla pyret, när hon skulle
gå ifrån skolan — ja, då skulle jag vara rik
som lagman Sylvan i världen. Skaffa sig
aldrig nå’n tös: de kunna, göra håret grått på
en stackars far. Se, man kan ju inte låta bli
att tänka på dem hvarken natt eller dag, när
man sig nederlägger eller uppstår.
“Och allt grannare blef hon med hvar dag,
det lilla knytet: se hon bråddes på inor sin,
som väl var, för det skulle, tagit sig sött ut
om hon hade haft min stora krokiga näsa —
i hennes rödklara ansikte skulle ett sådant
tryne stått som ett ’hampaspoke* i ett
^öra-land*. Se, mor var den grannaste grebba här
fans i församlingen i sina hofverande dagar —
om jag nu ska sitta och skräppa med min
gamla, skrukiga käring! Hon är för resten
ute och tar opp morötter i dag, men jag
tänker hon kommer snart in;, för hur
skrynklig hon börjar bli, kan hon ändå gärna osa
på långa vägar, om kaffekitteln har kommit
på i ovanlig tid.
“Måntro det var en fröjd har hemma, när
vi hade fått henne fram på kyrkogolfvet. Då
tycker man ju, att man har fått dem så långt,
att de skulle kunna frakta sig själfva, fastän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
