Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andas, då dels snön smalte och bildade
immande floder, dels torkande strumpor och skor
spridde ett olidligt os; där vinningslystnaden
blott tänkte på sig själf utan en tanke på den
värnlösa nöden, och där flera hemlösa
varelsers öde skulle afgöras ej blott för ett åry utån
kanske för hela lifvet.
Helt naturligt bildade sig två grupper;
spekulanterna utgjorde den ena och offren den
andra. Känslan af gemensamma lidanden
förenade de senare, under det intrigen och
girigheten sökte bland de förra öfverlista
godtrogenheten och ärligheten. Vid kakelugnen
tronade dessa, vid dörren huttrade
“fattigby-ket”, som Mätta hviskade till Erik Gropare.
‘•Det är bäst de stå vid dörren”, sa hon. “Det
är inte godt att veta hvad de ha på sig, och
se’n ohyra en gång kommer i stolar och pös,
är den inte så god att bli af med.” Och med
detsamma fnattade hon sig omedvetet bak
örat.
“Hvad ä du för en “vissenlira” ?” sa Sven
Smed till en tolfåring med dolskt, förtryckt
och buttert utseende. Smedens sätt var groft,
men välvilligt.
“Jag heter Kristian — de kalla mig för
“hittepågen”.”
“Du har nog inte lefvat på bara
äggaka-ka i dina dar! En kan ju räkna sidobenen
på dig,” sa den rättframme smeden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
