Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte varit till hvardags — det käns på
armar-ne — sådana spoltepipor!”
“Jag har aldrig tagit så mycket som en
brödskorpa!” sa pojken ifrigt, “hur sulten
jag har varit!” Och så började han snyfta.
“Ja, där är En, som vet det/* sa
skräddaren skenheligt, men den blick han sände
pojken, var så vältalig, att det gick en kall
kåre öfver den magra ryggen vid tanken på ett
kommande slafår.
“Åhja,” sa smeden torrt, “men Han tiger
med hvåd han vet/’
“Ja, vill du spickjelera på’n, så var god!
Bara ta’n! Jag skall slå efter honom med
bägge händerna och tacka till.”
“Du säger något!” sa smeden och log,
når han såg hur pojkens ansikte ljusnade. “Nog
ska han då få kött på benen och stål i
se-norna.”
Nederst vid dörren satt Toppens enka
och där stodo en ung flicka med ett spädt
barn på armen samt en gammal gubbe, kallad
“Sugen.” Som puckelryggig och ofärdig i
benen, hade denne senare alla dagar varit på
socknen och var nu lite “halfunderlig”,
pratade tyntigt och svarade i vädret fast det fans
folk, som trodde, att han stälde sig mer
enfaldig än han värkligen var; han kunde
nämligen stundom “klippa till” folk, så det
kändes “ända in i samvetsskinnet,” som han sade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
