Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, hvad säger Mätta?’* sporde Mellbäck,
som ömkade sig öfver den unga täcka tärnan
— för sådana var han alltid svag.
“Och så ha karlar äpringande där både
natt och dag! Nej tack!” hånlog Mätta.
Det blef för mycket — både för flickan,
hvars ögon blixtrade, och för pastorn, som
reste sig, blek af bekämpad sinnesrörelse.
“Jag har aldrig hört,** sa han, “att Salla
fört ett lättsinnigt lefnadssätt, utan att hon
har blifvit bedragen af en, som lofvat henne
tro, men svikit henne. Den, som utan synd
är, kaste första stenen på henne. Hon har
varit oförsiktig och det får hon plikta för, men
det är sämre handladt af dem, som stå
närmast att ta sig henne an. Tror inte
ordföranden som jag, att nämnden bör ställa det så,
att hon själf kan få sköta barnet åtminstone
det första året, och att man bör lagligen
förmå barnets fader att bidraga till barnets
underhåll? Och kyrkovärden, som alltid står på
församlingens bästa–––-*’
Det var en ovärderlig syn att skåda
nämnden: det blef dödstyst i rummet.
“När det svider i det ömma skinnet, så
gör det godt i det onda sinnet,” hviskade
“Sugen”.
“Salla afbröt den pinsamma tystnaden.
“Ack nej, nej! Jag vill aldrig dra honom
för rätta, om han än vore här: det är inte
hans skull — de ha skickat bort honom. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
