Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mosters katt«
En skftnsk släbohistoria.
“Det år rent förunderligt med gamla
fruntimmer,” sa Ola Skrftddare. Ha de inga barn
och ingen regering att gå och russla med, så
bli de lika torra innantill som utanpå: de ha
inte mer hjfirta än en gammal oppruttnad
pumpstock. De unga tåla de inte dårför att de
sjålfva åro gamla, och de tåla inte heller andra
gamla, bara dårför att dessa veta, hur gamla
de flro — stundom tåla de inte sig sjålfva en
gång. På karlarne naggas der, för ingen karl
har velat ha dem; på de gifta fruntimren
dårför att dessa ‘kommit på den heta stenen’ och
på ogifta, derför att dessa å deras ‘bröder’ i
olyckan — precis som den ene tiggaren aldrig
tål den andre, utan de glo på hvarandra som
två tuppar.’*
Men en hund eller en katt eller ett får
eller en gris ska de alltid ha att kela med —
det år nu klart; och sådana belåten och skapade
ting fåsta de sitt hjårta vid, likasom
hedningarne vid stumma afgudar. Så var det med
Moster, som bodde hemma på andra sidan om
skorstenen. Oss, sina köttsliga systerbarn,
hubbade och puffade och knuffade hon i hvar
krok och gaf oss inte så mycket som en bit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
