Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ser da, Kitta! Ser du! Det ar väl du,
som har gett ‘det oskyldiga barnet’ Bill ?
H&h&hå! Vår siil ! ! Har du kanske stulit
den till din afgud, liva? Dej kan jag då få
inför lAnsmannen, du!1’
Moster började stortjuta.
“Så du kallar mig för tjuf! Det skall du
få tro på! Kan jag hjälpa, om katten tar en
bit sili?!! — I ha’n inga möss dårinne! Silien
var nog halfsur, så den var inte för god till
det arma lif vet.. Men du kan vara lugn för
att Ni inte ska ha en styfver af mina tre
hundra daler, och vilja dina ungar efter denne
da’n ha strumpor, så ska de få göra dem sjålfva.
Jag ska köpa mjölk och hvetekakor till katten
för hvarenda skylling, och både jag och katten
ska flytta — hår blir väl någon råd för oss.
Se’n kunnen I gå här hemma och bli uppätna
af råttor och möss! Mm det är lika godt till
Er! Här har jag gått och hållit den
huggormars affödan med strumpor i alla’dessa åren!
‘Men nu är det slut, sa Reslow på Galgabacken.
Missunna det rara lifvet en sillarumpa!
Pack!”
Far sa henne sanningen och räknade opp
alla kattens meriter, och så bad han henne
och hennes katt resa ånda till
“Lanterflam-men.’’ Och med detsamma gaf hau katten ett
nyp med trätoffeln, så han rullade rundt en
half snes gånger. Moster sprang efter
bes-maren, far på dörren och jag ner från loftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
