Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de båda andra vildfåglarna fördes han bort för
att tämjas.
„De skulle blifva herremän“, sade
folket i byn.
Gossarna måste i skola, därför flyttade
fröken Henriette och hennes far till staden, där de
hyrde den anspråkslösaste våning, som kunde fås
till billigaste pris. Majoren visste icke mycket
besked om saken. Han satt numera dagen i
ända i sin stora stol, åt och sof, lekte och
jollrade med den yngsta gossen och var själf som
ett barn, utom när han blef ond, då de gamla
ederna kommo rullande liksom af sig själfva
öf-ver hans läppar, så att hans lilla lekkamrat
för-skräkt sprang ifrån honom. Icke lång tid efter
flyttningen dog han, och det kunde icke hjälpas
att hans död kändes som en stor lättnad för
dottern.
Det var väl endast själens obegränsade makt
öfver den råa styrkan, som gjorde att fröken
Henriette behöll öfvertaget med de vilda gossarna.
Ett hårdt stycke arbete blef det att få vildfåglarna
i bur, att reda ut för dem civilisationens första,
enkla begrepp och handgripligen taga ur dem
alla fula ord och later, som voro den forna
tygellösa frihetens frukter. Hvilken oerhörd
sparsamhet kräfdes icke för att de små tillgångarna
skulle förslå för dessa tre munnar, som blefvo
allt omättligare med hvarje år som gick? Och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
