Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan, sade hennes man. Men till måltiderna gned
hon sömnen ur sina stora, klara ögon,
slätade öfver sitt svarta, lockiga hår och kom till
bords i den ljusa sommardräkten, som passade
så förträffligt ihop med hennes fina hys matta
skiftning. Och vid bordet blef det skämt och
glam öfver hennes aptit, hon kunde äta faster
från gård och grund med en sådan matlust.
När aftonen kom och den lätta
sommarskymningen lekte natt, satt fröken Henriette med
de unga på trappan. Hon såg Marusja tända
sin lilla cigarett mot mannens och själfsvåldigt
blåsa röken i hans ansikte, medan Mathias’ röst
med det trofasta tonfallet ljöd ömsevis munter,
ömsevis vek, när han talade om huru oändligt
kärt det var för honom att återvända till dessa
välbekanta näjder. Han kände här hvart träd,
hvar sten, hvar buske, den vida tallmon blef åter
pojkårens kungarike och hafvet den ständigt
lok-kande frihetsstråten, då han återsåg dem,
belysta af barndomsminnenas strålglans.
Fröken Henriette kunde icke tröttna att höra
och se på de unga; hennes stolthet öfver dem
kände inga gränser. Det var som om all den
förfining, skönhet och glädje hon hela lifvet
igenom själf fått umbära, nu strålat emot henne från
dessa två unga, lyckliga människor. Och den
värmande, bedårande närheten af en ung kvinna,
som tyktes gjord endast för att älska och älskas, var
för henne en alldeles ny erfarenhet. Omärkligt lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
