Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjordt till sin fördel vid dessa landtliga
sysselsättningar, och hennes långsamma och vid detta
tillfälle litet förlägna rörelser, passade förträffligt till
korna och mjölkstäfvorna; den stora, ståtliga
bondkvinnan, strålande af hälsa, omgifven af hela
barnskaran och de stora, lugna djuren, erbjöd den
mest tilltalande bild af landtlig skönhet, ro och
idoghet. Afven inom hus hade hon allting
fin-putsadt, där stod väfven med många hvarf
ränning om stocken, och husgeråd och mjölkkäril
skeno och blänkte; Vigströmskan var ordningen
och renligheten själf, det syntes tydligen.
Allt detta egde nyhetens tjuskraft för Marusja.
För henne, den stora stadens trötta, bortskämda
barn, var denna enkla hvardaglighet lik ett
lustspel, men mycket intressantare än något
skådespel på en teater, ty här fick hon ju själf taga
del i handlingen. När sedan alla gåfvorna, som
Mathias rikligt försett sig med, kommo i dagen,
kände barnens häpnad och förnöjelse ingen gräns.
Stora, förvånade, vidöppna barnögon slukade alla
de märkvärdiga saker, som det fina främmande
herrskapet fylde bord och bänkar med, och hos
den yngsta gossen vaknade en stark misstanke,
som nästan öfvergick till visshet, om att herren
med det kortklipta håret, de små mustascherna,
det spetsiga skägget och de blanka
uniformsknapparna var kejsaren själf, ty just sådan såg
kejsaren ut på porträttet, som hängde inne i
kammaren, och hvem annan kunde väl komma med
sådana rikedomar?––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
